.camilla & hennes Amerikatt.

16 dagar har jag spenderat i USA och jag trivs väl bra men mycket är inte som jag har förväntade mig.
Nu pratar jag om familjen och hur de har bemött mig under min 1,5 långa vecka jag har varit här.

Pappan har tydligen inget jobb vilket det stod i ansökan att han hade och för mamman är det snarare tvärtom, hon har ingen fritid.
Jolie som jag tar hand om är jättebra men jag har inte hunnit se alla hennes sidor ännu. Har märkt att hon tror att hon är bättre än alla andra hela tiden.. En aning bortskämd kanske.
Det som jag kände direkt med familjen är att de är aningen stängda mot mig, släpper inte riktigt in mig på deras liv och det var också den första grejen som stod i ansökan, att de vill få in au pairen i deras liv och se hur det är att bo i USA.
   Dagen efter jag kom till familjen skulle vi på kalas till Jolie's kusin som fyllde ett år. Jag tänkte att det här blir säkert kul att få träffa människor, bara det att när vi kom fram så blev jag inte presenterad för någon och ingen brydde i princip inte om mig. Som om jag inte fanns. Skulle inte familjen göra så att jag kände mig mer välkommen? Whatever, jag struntade i det och tänkte att jag får väl mingla runt och då blev det genast mycket bättre. Träffade på en dam som i princip blev kär i mig och garanterade mig om att pojkarna kommer att flockas runt mig, ha ha! Hon var så söt med en feting-glugg mellan framtänderna och så var hon tjock och go.

Efter jag tog intiativ så kändes allt mycket bättre, jag vill inte vara någon mes som sitter i ett hörn och ser dum ut. Jag vill få ut så mycket som möjligt av den här erfarenheten och det kommer att krävas mycket för att jag ska bryta ihop.

Maten här i USA är enformig. Familjen som jag bor hos äter aldrig hemma och de gånger jag har varit med dom så vräker dom i sig otroligt onyttig mat och framförallt äcklig mat.
Mat som vi tycker är onyttig hemma är trippelt så onyttigt här. I alla fall om man jämför med maten som vi fick på au pair training school.

Jag har anpassat mig ganska bra till allt här i USA men önskar att jag kunde ha hamnat i en socialare familj. En familj som vill hitta på saker och inte bara sitta framför TVn eller datorn.
Nu låter det som att jag hatar min familj men det gör jag inte. Familjen är bara inte som jag trodde att den skulle vara.

Eftersom jag bestämde mig att ta intiativ till saker så har jag letat upp lite au pairer i området runt omkring Franklin. Fikade med en 3 au pairer förra veckan, en från sverige, en från Schweiz och en från Tyskland och åkte hem till en annan dagen därpå.
De 3 första au pairerna var lite stela och tråkiga och inte riktigt min stil, men jag får ge det en chans och låta det första intrycket smälta.

Tjejen jag åkte hem till var asskön! Hon heter Laura och är från Finland. Trots att det var mitt i natten och jag skulle göra mitt första försök i att ge mig ut på vägen och hitta till Medway så gick det otroligt bra.
Jag slarvade inte bort mig någon gång och jag kände mig asstolt.
Direkt när jag kom innanför dörren så kände jag mig så hemma. Det var massa liv och rörelse i hemmet och jag fick även träffa ett riktigt skönt par som var vän med Lauras familj.

Jag sa att jag skulle åka till Boston dagen efter och genast fick jag en massa tips om hur jag skulle hitta till vissa gator och även vart jag skulle resa runt i USA.

Dagen efter åkte jag helt själv till Boston med tåget, jag kände mig nördig men samtidigt kändes det bra. Jag vill ju ut och hitta på saker!
Boston var underbart och jag är glad att jag åkte dit själv. Det var lätt att hitta överallt och folket verkar vara sköna. En brud kom till och med fram och sa att jag hade skönt hatt.
Det var nyttigt för mig att åka dit själv. Tror att alla skulle behöva det, man får verkligen använda hjärnan och inte vara blyg ett dugg för att gå fram och fråga folk efter vägen. Känner mig dock lite som ett UFO, "OOOh, I'm an alien, I'm a swedish girl in Boston".
Steg 1 mot min världsvanhet...

Ikväll ska jag ha möte med min LCC, Local Childcare Coordinator. Hon heter Cheri och det är henne jag kan vända mig till med problem gällande familjen eller vad som helst i princip.
Vi ska prata om allt från hur det går med familjen till vad jag vill studera.
Jag måste ju fixa 6 Credits om inte så är det violation of my Visa och uppfyller jag inte det kravet får jag aldrig komma tillbaka till USA. Nu vet jag inte hur sant det är men alla på skolan sa det till mig.
Går jag inte på månadsmötena med min LCC så förlorar jag chansen att komma tillbaka hit.

Har kollat upp en del ställen jag skulle vilja plugga på och funderat på olika kurser jag skulle vilja sudera.
Harvard ligger i Boston och det vore fett att ha läst någon kurs där, Beverly finns också här men slår inte Harvard.
Har spanat in The School of fashiondesign och där finns det nybörjarkurs i att lära sig sy kläder och sånt.
Skulle även vilja fotografera, något kreativt istället för att känna att man måste läsa något tråkigt bara för att göra. Engelska vore också bra att läsa. Sen finns det även kurser man kan göra och sen får man med en liten upplevelse på köpet, man kan åka till Niagrafallen eller något annat tufft.



Nu ska jag inte hänga mer på internet, jag har jobb att göra!
Saknar er alla och jag får erkänna att det känns fortfarande konstigt att vara här, vet inte när jag kommer att förstå att jag verkligen är här:S
Över och ut!